Det är en viss tillfredsställelse i att kasta gammal arkivering. Jag har tre stora arkivskåp bakom mig och ingen har använt dem sen jag började här. Jag bad Facilities att öppna dem plus att förse mig med en nyckel till dem så att jag kan rensa ut och använda dem. Vi måste nämligen låsa in alla våra dokument under natten eftersom vi har en "clear desk policy". Jag fick en tillsägelse för att ett av dem inte var låst häromdan men det är ju inte MITT för sjutton!! Jag har inte en susning vad som finns där! Så nu ska skiten ut. Jag kikade på det som hastigast och konstaterade att det tillhör en direktör som jobbade har nånstans mellan 99 – 04. Allt är mer än två år gammalt och ingen kommer vilja ha det igen. Och även om nu någon skulle känna ett behov av det så är det ju ingen som vet att det är här det är. Jag har redan fyllt två stora confidential bins och har ringt Facilities för att be om två till. Det är sanslöst vad mycket SKIT folk samlar på sig! (Säger hon som har hela garderoben hemma fylld med rubbish!) ***Mina två skivor från Jenny Beck (www.jennybeck.co.uk) har kommit. Tyvärr hade de missat att sätta på tillräckligt med porto så jag måste gå till posten och betala £1.13 trots att jag betalade fullt porto när jag beställde. Jag skickade ett mail till dem och fick svar nästan direkt där de bad så hemskt mycket om ursäkt och att de genast skulle ersätta mitt paypal-konto och även skicka en till CD. Hon har gjort tre skivor (självproducerade) och jag köpte två ex av den senaste och nu får jag även ett ex av den första, hurra!*** Paul har hittat ett rum förresten, har jag sagt det? Han ska dela hus med två tjejer och det är väldigt nära jobbet för honom, perfekt. Jag var måttligt road av honom igår när han pockade på Mark's uppmärksamhet. Mark och jag gick igenom saker som våra gemensamma bankkonton, pengar till Afrikaresan, vilka grejer som vi båda måste komma ihåg, tex när Mark ska flyga med Paul, när jag ska på teater (bokat innan jag bestämde mig för att trappa ner på sociala aktiviteter så tyvärr inget att göra något åt.) och när hans nästa lediga helg är så att vi kan göra något. Alltså, missförstå mig inte, det är klart att Paul också får prata med Mark men vi satt ju liksom i "möte"! Det var massor att gå igenom och vi har så lite tid tillsammans i och med Mark's skiftarbete så när vi väl ser varandra måste vi ibland prata om tråkiga saker som lån, amorteringar, datum och kom ihåg kemtvätten. Oh well. Paul har varit mer positiv än negativ de senaste veckorna så jag ska inte klaga. Han var väldigt supportive när det där med Louise hände och han har hjälpt till mer hemma så nej, jag ska inte klaga. (Men det ska bli skönt när han flyttar...!)Jag serverade ugnspannkaka igår, inspirerad av Doris på Hypodea. Mark tittade misstänksamt på maten och följande dialog utspelade sig:-That looks funny, what is it? -It's "oven-pancake", like a large yorkshirepudding with bacon on the side, lingonberry jam and some raw grated carrot and apple. -Ah… interesting, I've never had that before!-Oh yes you have darling, I served it to you in Wimbledon and you didn't like it! You said it was like having a sweet pudding for dinner, but I say it's not sweet, it is actually savoury as you have the salty bacon to it, so there! -Ah… Nej, min chef har nog rätt, jag behöver ingen assertiveness course! (När jag sa på min appraisal med min chef senast att jag tycker mig ha ett skills gap där, att jag behöver lära mig att bli mer assertive utbrast han "Pah! You not assertive enough?! F*** off!!" Ja, han sa faktiskt F-ordet!!)Anyway. Ugnspannkakan gick ner utan större klagomål.