Utan att nämna några namn kan jag lugnt konstatera att det är i tider som denna som man lär sig vilka som är ens riktiga vänner. De som står vid ens sida och stöttar, de som säger att de alltid kommer finnas där, no matter what. De som inte lägger varken skuld eller press, de som inte förväntar sig något i utbyte utan bara finns där. Så, vad var det nu som hände med Louise? Det är en lång historia som börjar med att jag har känt mig åsidosatt eftersom hon alltid bokar om mig som jag nämnde i en tidigare text. Hon har heller inte varit särskilt närvarande under de senaste månaderna då jag gått igenom en kris i mitt förhållande och jag har önskat att hon skulle ha träffat mig. Jag skulle ha träffat henne i lördags men klarade helt enkelt inte att ta mig ur sängen. Jag vill inte kalla det kollaps, men inte långt ifrån. Bara det faktum att Mark fick ringa henne och säga att jag inte kunde komma borde ha gett henne en hint att allt kanske inte stod rätt till. Jag ringde henne senare under helgen för att prata men hon svarade inte. På måndagen fick jag ett oförskämt mail som insinuerade att jag bara varit lat på lördagen och inte alls så illa däran som jag var. Jag tar helt och fullt ansvar för att jag borde ha ringt och avbokat henne på fredagen alternativt så skulle jag ha tagit mig över till henne till varje pris. Nu blev det inte så och ja, jag ber om ursäkt för att hon slösade en lördag på att vänta på mig. Men jämför det med alla de gånger som hon har avbokat och bokat om mig och vi är hyfsat jämställda. Hon ger mig signaler att jag inte är särskilt högt på hennes prioritetslista genom att hon alltid bokar om mig och quite frankly, I’m fucking fed up with it!Jag svarade på hennes första mail med att försöka förklara att jag inte mår så bra just nu och att jag är slutkörd. Det svarade hon på med ”Just as well that you haven’t got kids then.” Förlåt? Jag var väldigt nära att plocka upp luren och ringa på studs, men hejdade mig. Jag var ju på jobbet trots allt. Jag klickade reply och skrev ”What’s that supposed to mean?” men skickade det aldrig. Jag ringde henne på tisdagkvällen och vi hade som sagt ett praktgräl utan like. Jag har bara spridda minnen av vår konversation men poängen var att hon tycker att jag ska lämna Mark eftersom han behandlar mig illa, jag är en ”mug” (vad säger man på svenska för det?) som försöker lappa ihop vårt ”doomed relationship” och jag är all so wrapped up in my desperation to fix it and Mark is taking me for a ride, I cook all his meals and clean all his dirty pants. Förlåt? Till att börja med, jag vet vart det här kommer ifrån – jag är ganska huslig av mig, jag gillar att laga mat och jag vill ha huset hyfsat rent och städat. Louise är så långt ifrån mig man kan komma på den punkten och är mer av en partytjej som bränner hela lönen på en prada-handväska, en spray tan och en helkväll med jobbarkompisarna. Det är inget fel med det, jag har inga som helst problem med henne och hennes livsstil, men jag har problem med att hon tycks ha problem med mig och mina val. Om jag väljer att laga mat är inte det för att försöka duga åt Mark. Om jag väljer att städa och köra en vittvätt är inte det för att jag försöker lappa ihop förhållandet. Jag gör allt det där för att jag vill, för att det är det jag prioriterar. Om jag däremot började noppa ögonbrynen, sola solarium och gå på nattklubb till fem på morgonen – DÅ skulle jag vara en complete mug eftersom jag bara gjorde det för att försöka passa in hos Mark fastän jag egentligen inte vill göra de där sakerna. (Nu bryr sig inte Mark nämnvärt om mina ögonbryn är noppade eller inte, om jag har pradahandväska eller nåt från H&M så jag är väl lyckligt lottad att min pojkvän faktiskt gillar mig som jag är… Mark brukar alltid säga att Louise är en perfekt trophy wife, dvs hon är snygg, rolig och ens kompisar tycker att hon är ett kap, men hon är kass i sängen (enligt Dan, hennes ex) och hon är ytlig, bryr sig inte ett skvatt om huset och jäkligt high maintenance.) Secondly, Mark gör faktiskt mer än vad jag gör när det gäller hushållsarbete just nu. Han tvättar mer, han tar hand om köket efter att jag har lagat mat, han plockar småsaker och han skurar badrummet. I’m sorry, but who’s taking who for a ride here? Hon sa att det känns som att marsvinen bara är ett substitut för barn och att jag är desperate efter ”riktiga” barn. Jag svarade att du har delvis helt rätt, de är definitivt ett substitut för barn, men jag är sannerligen inte desperat efter barn! Jag var lite sugen ett tag, ja, men sen skaffade jag som sagt marsvinen och insåg att det räcker så ett par år framöver! Vi ska ju till Afrika och efter det har vi andra projekt man inte kan göra med barn så nej, barn är faktiskt inte på agendan just nu. (På tal om barn, Louise’s pojkvän är svart och hon sa häromdan att hon inte visste om hon ville stanna med honom eftersom hon var osäker på om hon ville ha mixed race children. Darling just leave him now. You do NOT love someone if you cannot accept his race. Stackars karl.) Hon sa att en lifecoach brukar saga att man ska rita en cirkel och dela in den i lika stora delar och sätta in pojkvän, jobb, familj, vänner etc där i. Poängen är att de ska vara lika stora delar. Nej, svarade jag. Om min mamma skulle bli sjuk skulle jag ägna henne mer tid än hennes avsatta procentsats. Om Helen och hennes man skildes skulle jag avsätta mer tid till henne än till andra vänner och tex Mark. Nu är det så att Mark och jag har haft det struligt och min största prioritering är att ta hand om vårt förhållande och ge det en värdig chans. At any given point in time you cannot expect these areas to be equally sized. Over a 5 year period yes, you can say they should even out and all have the same size, men inte om man gör ett stickprov. När jag försökte förklara att Mark och jag har pratat mycket och att vi är säkra på att vi vill ha varandra sa hon att hon sa så till sitt ex precis innan de gjorde slut bara för att hon inte ville vara elak och att man inte alltid menar det man säger. Förlåt? VAD för dig att tro att du och Mark är likadana, rent av identiska? Why do you not believe what I’m saying?Sedan pratade hon om ett annat förhållande hon haft som varit väldigt destruktivt och hon sa att det gjorde ont i henne att se mig göra samma misstag som hon. Jag försökte förklara för henne att OM nu mot förmodan min situation är IDENTISK med den hon pratar om – vilket den med all säkerhet inte är eftersom vi pratar om fyra totalt olika individer – men OM den nu är det, så måste jag få göra mina egna misstag. Jag kan inte lära mig av hennes misstag. Jag har dessutom redan ett förhållande i mitt bagage där jag ångrar att jag inte kämpade mer. Jag tänker inte göra samma misstag igen och jag tänker kämpa till sista hoppet är helt dött när det gäller Mark. (Nu är det ju faktiskt väldigt bra just nu, han är som sagt väldigt committed men det verkar vara en annan historia enligt henne.) Mot slutet av samtalet kom frasen jag skrev om igår, dvs hon sa igen att jag var en idiot som sprang efter Mark och försökte lappa ihop ett trasigt och dömt förhållande och Mark älskar inte mig, jag är inte förlovad, inte gift och jag kommer aldrig bli det heller, i alla fall inte med Mark. Jag har ”mug” written all across my forehead och jag är too wrapped up in my little dream of being the perfect housewife att jag inte ser vad som händer. Jag måste erkänna att jag inte exakt fångade allt hon sa eftersom jag bara satt och gapade och halvvägs genom hennes svada röt jag av all min kraft ”FUCK OFF LOUISE, GO TO HELL!!!!!!” sen slängde jag på luren.So there. Jag satt sedan i soffan och grät högljutt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Paul hade vaknat och kom ner och höll om mig. Han kramade mig och tröstade så gott han kunde. Sedan satt vi och pratade tills Mark kom hem och Paul kunde gå och lägga sig igen. (Han hade kommit hem vid fyra på söndagsmorgonen efter Guns & Roses koncerten och var bra så trött, bless him!) Hon skickade ett text strax efter att jag slängt på luren där hon skrev ”oops, didn’t mean to sound so harsh, I think you’re a great person and wish your life works out. L” As if she meant that!Hon ringde också idag vid halv sex men jag svarade inte. Dels pratade jag faktiskt med min chef och kunde inte svara men jag hade inte gjort det även om jag kunnat. Om hon ringer för att skälla mer så betackar jag mig och om hon vill ringa för att be om ursäkt så har jag tyvärr inte mycket till övers för henne. Fine, vill hon be om ursäkt så accepterar jag hennes ursäkt men hon är fortfarande struken från min christmas card list. Jag kan också se vart hennes tjatter om barn kommer från. Hennes tvillingsyster Amelia har en son på två år och är gravid igen. Louise är tillsammans med en kille som hon träffade vid jul som hon inte riktigt vet om hon vill ha barn med. Hon är desperat efter barn men har inte direkt några möjligheter till dem än. Well, tough! Jag tänker fan inte ta emot skit bara för att hon har problem! En halvtimme efter att Louise och jag har lagt på textar Dan Mark och säger: Have you heard that Viv and Louise have had a big barny?” Hon är snabb att se till att hennes version kommer ut först…. Mark hade inte ens hört det av mig än!! Jaja. Jag har so far pratat med tre av mina nära vänner angående det här att dra mig undan och de har alla reagerat på samma sätt; Vivi ta den tid du behöver. Vi har sett hur stressad och ledsen du har varit den senaste tiden, vi finns här för dig vad du än bestämmer dig för att göra och när du är redo för det, kom till oss. Bless them!!!!!

 

Anni

3 augusti 2006 10:03

Kram!

 

EvaP

3 augusti 2006 10:52

Vilhelmina! Jag tror jag håller med "morsan" som kommenterade i förra inlägget - jag tror att Louise är avundsjuk på dig och det du har åstadkommit och hur du prioriterar och kämpar. Jag har tidigare i min egen dagbok skrivit att det man reagerar på är en spegel av en själv. Jag tror faktiskt det är så.

Fortsätt din väg, gör som du tycker ditt hjärta säger du ska göra.

Spola den där Louise.

Kram

http://monkeytoys.com/evasfotodagbok

 

Eponine

3 augusti 2006 11:10

Fy f-n vilken idiot hon verkar vara. Uppenbarligen ar hon extremt avundsjuk pa dig och vill satta sig pa dig for att kanna sig battre. Snalla Vivs, odsla inte mer tid pa henne. En "van" som reagerar pa det viset ar ingen sann van. Remember to take care of yourself sweetheart.

http://eponine.grannar.com

 

Caroline

3 augusti 2006 15:50

Hejsan!

Du vet inte vem jag är, men jag har läst din blogg från och till ett par år nu och nu tyckte jag det var dags att göra min första kommentar.

Jag har faktiskt själv nyligen känt mig lika chockad och paff över en "väns" ord och kommentarer som du gjorde i fallet med Louise. Det är en obehaglig känsla och man kan inte riktigt tro att det är sant det man hört. Jag valde att helt "enkelt" sluta vara vän med denna person, först blev det en hel del hemska gräl men till slut förstod jag att denna person inte var bra för mig, vad ska man med sådana vänner till liksom? Om Louise verkligen var orolig över ditt och Marks förhållande så skulle hon lagt fram det på ett mycket mer känsligt och vänskapligt sätt. Håller med övriga som kommenterat om att det verkar vara en hel del avundsjuka inblandat.

Annars så hoppas jag att det löser sig till det bästa mellan dig och Mark, jag tror stenhårt på det du säger, att man inte bara ska ge upp utan att man ska kämpa för sitt förhållande! Du verkar vara en väldigt bright tjej så jag är övertygad om att du gör vad som är rätt för dig själv. Skulle saker å ting verkligen inte funka eller leda nånstans så inser man det själv en dag när det är dags, det är i alla fall min erfarenhet.

Hoppas du mår bättre nu, vet att det tar ett tag att komma över ett sådanthär "svek". Men man gör det :)

Hälsningar,
Caroline

 

Vivi

3 augusti 2006 16:09

Tack for alla snalla kommentarer. :-)

Caroline, tack for kommentaren - som jag sa haromdan, alltid roligt att hora fran lasare man inte visste att man hade.

Jo, en hel del avundsjuka ligger det nog i det. Hon mailade mig idag och bad om ursakt. Hon sa att hon inte menat allt hon sa och att jag skulle ignorera henne och vara mig sjalv. Hon sa att hon forstod att jag har det mycket nu och att det sista jag behover ar mer stress i form av henne. Ja, jo, det haller jag ju med om. Jag svarade kort att jag accepterade hennes ursakt och avslutade med ett "take care". Det racker sa.

 

Ruffis

3 augusti 2006 16:20

Mug kan man väl ungefär översätta med blåögd/lättlurad stackare.

Läste dig på Hypo, kul att du lämnade din nya adress där. Vill läsa mer.

http://ruffhaxa.diaryland.com

 

crackgrrl

4 augusti 2006 04:54

Jag tror inte nödvändigtvis att hon är avundsjuk, och tycker inte heller att det spelar någon roll. Nu vill jag absolut inte att det här skall komma ut fel på något sätt, men så respektlös och plump som hon verkar vara, får jag ändå lite intrycket av att du inte respekterar henne och hennes livsstil särskilt mycket heller. Det är väl sak samma om hon hatar att städa och är värdelös i sängen enligt sitt ex (taskigt sagt av honom f.ö.) Hennes kommentarer till dig var verkligen i överkant, och det är väl klart att man blir ledsen och upprörd när en vän beter sig som hon gjorde, men jag tycker ändå du skall hålla dig för god för att angripa hennes person... du är ju mycket bättre än så.

Du verkar redan ha fattat rätt beslut, nämligen att ni är väldigt olika och att vänskapen tar mer än den ger, så varför sjunka till hennes nivå och kritisera hur hon lever etc? Å andra sidan vet jag att du är lite pressad nu och säkert inte orkar väga varenda ord på guldvåg, men eftersom det man skriver ofta speglar det man tänker, säger jag det i alla fall... föregå med gott exempel och använd din tid/energi där den behövs bäst. *stor kram*

http://fallfrukt!!!!

 

Vivi

4 augusti 2006 10:00

Crackgrrl, nej, du har helt ratt. EGENTLIGEN ser jag inte ner pa hennes livstil utan ar nog snarare sjalv lite avundsjuk pa att hon ar sa snygg och att alla killar faller for henne. Om jag ska vara arlig... :-)

Tack for kommentaren, ibland ser man inte sjalv hur man tanker utan behover nagon som pekar pa det. Ja, det ar mycket battre att anvanda energin dar den behovs. :-)

 

pm

4 augusti 2006 10:42

Hmm, jag hade lite samma tankar som Crackgrrl ovan, att avundsjukan kanske gar both ways. Daremot tycker jag inte hennes kommentar var lite i overkant utan helt uppat vaggarna elak och helt oacceptabel, det ar far beyond nagot som hoppar ur en i en upphettad situation... Lite avundsjuka finns i de flesta relationer - vi manniskor ar inga helgon - men det dar later inget roligt och inte som nagot som ar vart att lappa ihop (savida det inte finns andra sidor pa detta an de som kommit fram har). Kram Vivi och fortsatt varda dig sjalv som du tankt. Det finns nagot att lara sig av allt som hander, men lat inte denna episod fastna i sjalen.

 

pm

4 augusti 2006 10:44

Med "hennes kommentar" menar jag Louise forstas, inte Crackgrrl... ;o)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror det här var sista inlägget på Bloggagratis förresten. Jag är så less på att tjafsa med redigering av inläggen och jag är övertygad om att jag kommer välja en av de andra två.     Min gissining är att det blir wordpress så bokmärk den. Vi se...

Någon som minns kåljärparna man fick i skolan? Jag tyckte faktiskt om dem, och när jag såg att Mark tagit ut köttfärsen ur frysen tänkte jag att jag skulle göra det ikväll. Jag googlade kåljärpar när jag kom hem eftersom jag inte hade en susning hur ...

Jag svängde ihop ett paket snabbnudlar, precis sådana som vi åt så gott som dagligen i Afrika och guud vad de smakade ambulans! Jag fick direkt visioner om stranden i Sidi Ifni, Marocko. Det var soligt, Mark och Jules sprang ner till stranden och jag...

Jag fick ett tips av söta Lena att Wordpress är en bra dagbokstjänst. Jag registrerade mig där och första intrycket var att det var lite fippligt och bökigt, men efter en stund fick jag grepp om vad allt var och den känns väldigt bra. Bättre än Blogg...

Efter Lena's tips på Blogger om Wprdpress har jag precis registrerat en domän där http://vilhelmina.wordpress.com/ för att se om de är bättre än Bloggagratis och Blogger. De har en facility som jag gillar; man kan lägga till flera undersidor med ...